Kring het gröt! Är ett gammalt ordspråk, jag hörde farmor säga det ibland när jag var liten?då förstod jag inte riktigt vad hon menade, utan skrattade mest för det låter ju lite roligt speciellt för ett barn.

Har ju inte direkt funderat på ordspråket i vuxen ålder heller?

Men kom på mig själv att säga detta till mig själv, högt häromdagen! Blev lite förvånad över ordvalen eller användningen av ett ordspråk! Till saken hör att jag har några projekt på gång, men inte riktigt tagit första steget på riktigt.

Och då slog det mig att det är ju faktiskt så det kändes i mig, som att ” Gå som katten kring het gröt” att jag bara går omkring och väntar! Med en otålighet i kroppen, en rastlöshet men tar ändå inte det där sista steget in i det nya eller den nya idéen!

Men när är egentligen rätt tid? Och hur kommer man förbi tanken/känslan om att snart så..när snart så kan ha varit i dagar, veckor, månader eller ibland hemska tanke år?!? Och blir man någonsin 100% redo? För något som är okänd mark utanför trygghetszonen! Jag tror att man bara måste bestämma sig och börja, “knuffa” bort känslan som föder tanken om “inte kan väl jag riktigt ännu” för allt handlar oftast om rädslor. Ibland tänker man lite väl mycket, där är barn bra de bara gör och just det skulle vi vuxna behöva lite mera av?

Så nu blir det till att hoppa från brygga och börja simma! Action kills fear?

Må så gott! Och ha det bäst!?